Sömnen.

Natten kommer,
ni lägger er trygga och varma,
tankar om morgondagen,
vad ni ska göra, vad ni har för planer.

Jag kommer som en vind,
sluter era ögon,
gör er bekväma och avslappnade,
jag ligger hos er.

Hos mig är ni trygga,
jag är sömnen,
slappnar ni av,
så blåser jag in sömn.

Jag är sömnen,
och jag önskar er en god natt.

En ny vänskap

Ännu en ensam lördagkväll. Ända sen jag flyttade hit, till en ny stad, till nya äventyr, har det inte varit annat än ensamt. Jag går till jobbet, går hem från jobbet, zappar på tv:n, aldrig något bra, sen ligger jag sömnlös en hel natt, tills en ny dag börjar.


Jag står och rör lite i en grönsakssoppa jag hade tänkt och äta, ser hur alla grönsaker simmar runt. Jag tittar ut genom fönstret, någon annan som är ensam ikväll? Något bra på tv:n ikväll? Tankarna snurrar runt. Ska jag ta en promenad imorgon? Jag kollar på klockan. Oj, jag får inte glömma min tvätt-tid!


När jag släpar ner min stora tvättkorg full med tvätt ner till tvättstugan upptäcker jag att det är tänt och öppet. Varför är det tänt? Där inne ser jag en kille i samma ålder som står och slänger in tvätt i torktumlaren. I samma ålder som jag? Ända sen jag har bott här har jag bara sett gamlingar här. En gammal bagare och en gumma som går ut och går med sin hund varje dag. Jag harklar mig, "Är du klar här?" frågar jag. Han blir lite nervös, "Eh, ja, hm, är det okej om jag har detta igång en timme?", jag ser på honom att han är lite nervös. Han påminner om en kompis jag har, som också brukar vara nervös. Lika smal och lång också, är han trevlig? "Jaja, det är okej!" säger jag, hade ändå tänkt att följa en serie på tv:n efter att jag har slängt in min tvätt i tvättmaskinen. "Tack" säger han och skyndar sig snabbt därifrån.


På något vis fick jag hopp, kan detta bli en vän? Vad ska jag säga till han nästa gång? Jag går upp till min lägenhet igen och sörplar soppa medan min favoritserie går på tv:n. Jag suckar. Tittar ut genom fönstret igen. Vilket tråkigt liv jag har. Det saknas något. Det saknas en vän. En granne som man kan dela en kopp kaffe med. Det skulle förgylla mitt liv så mycket!


Tittar på klockan, jag väntar en kvart till för att va på säkra sidan, så han hinner bli klar. När jag går ner ser jag att han inte ens har varit nere och tittat, torktumlaren var klar men tvätten är också kvar. Jag suckar. Då kommer han ner och börjar slänga ut all tvätt. "Hej" mumlar jag, han mumlar nåt tillbaka. "Har du bott här länge?" frågar jag och känner mig redan dum. Han måste också vara ensam tänker jag, annars hade han inte tvättat på en lördagkväll eller? "Nej jag är nyinflyttad" säger han. "Som jag då" säger jag och ler. "Lust att ta en kopp kaffe någon dag?" frågar jag. "Jag dricker inte kaffe" säger han. "Men te då?" frågar jag och tänker, Gud, hoppas jag inte verkar desperat. "Ja det kan jag gå med på!" säger han. Jag sträcker fram handen, "Lena!" säger jag. "Ola" säger han. Vi skakar hand. Början på ny vänskap?


Nå, säg vad ni tycker! Ska jag fortsätta eller ska jag stanna där? Jag tål kritik! =)


Hösten



Alla löv dör, och ändå så vackra,
vackra, härliga färger,
hur kan man vara rädd för döden när man ser på dessa löv?

Kylan kommer,
mörkret kommer,
tiden att stanna inne, krypa in sig i en filt,
och dricka varmt är här.

Alla ljus kommer fram,
hyrda videofilmer,
myskvällar med vänner och familj.

Tiden då vi blir ledsna och nedstämda,
mörkret påverkar oss.

Vi glömmer hur vacker hösten är,
vi stannar inne,
försöker förgylla vår tid med videofilmer och tända ljus.

Vi saknar någon att värma oss hos,
någon som man kan krypa ner hos.

Men videofilmer och tända ljus,
överlever vi mörkret.

Höstdepressionen

tittar ut genom fönstret, lika grå och trist idag,
försöker låta bli att gråta, inte låta depressionen bita,

man tvingar sig upp varje morgon,
utan någon anledning till att gå upp.

man diskar resterna sen igår,
i vetandet att det kommer ny disk imorgon.

kvällen kommer,
man kryper ner med en varm choklad,
zappar på tv:n,
aldrig något bra.

natten kommer,
man får en anledning till att sova,
sova bort sina tankar..

sen är man där igen.

Ensamhet i en stad full av liv

Som regn, som snö, som en grå höstmorgon,
här står jag, drar för gardinerna för att kunna se,
någon annan som är vaken? eller har dem gått och lagt sig?

Film efter film, för att glömma bort det verkliga,
det tomma, den ensamma lägenheten,
tv:n är igång för att få känna tryggheten,
en fantasi om att där, i det rummet sitter någon och ser på tv:n.

Min datorskärm lyser, förblindar mig, jag fastnar,
där, där är mina kompisar, här är jag fast, vid min datorskärm.

Kokar kaffe, dricker mig trött,
natten börjar närma sig, den ångestfyllda natten,
då alla tankar dyker upp.

En ny morgon, en ny dag,
en ny dag att förstöra, att slösa bort.

Hur ska man kunna värdesätta en dag,
när man inte har någon att värdesätta den på?



Dikter, noveller och dylikt..

Hallå på er!!

Här ska komma dikter, noveller och dylikt hade jag tänkt mig. Var flitig på det en gång tiden, och tänkte börja utveckla mitt skrivande igen. Detta är lite för min egen skull, för att jag ska kunna utveckla en hobby och komma igång med mitt skrivande, men jag behöver även eran hjälp, så att ni kan "coacha" mig, ge mig synpunkter, idéer och och kritik : )

Håller på att ändra designen nu så ursäkta röran ; )

Besök gärna min andra blogg http://egoanki.blogg.se där allt handlar om mitt liv och mina upptåg!

Puss och kram Anki!

Välkommen till min nya blogg!