En ny vänskap
Ännu en ensam lördagkväll. Ända sen jag flyttade hit, till en ny stad, till nya äventyr, har det inte varit annat än ensamt. Jag går till jobbet, går hem från jobbet, zappar på tv:n, aldrig något bra, sen ligger jag sömnlös en hel natt, tills en ny dag börjar.
Jag står och rör lite i en grönsakssoppa jag hade tänkt och äta, ser hur alla grönsaker simmar runt. Jag tittar ut genom fönstret, någon annan som är ensam ikväll? Något bra på tv:n ikväll? Tankarna snurrar runt. Ska jag ta en promenad imorgon? Jag kollar på klockan. Oj, jag får inte glömma min tvätt-tid!
När jag släpar ner min stora tvättkorg full med tvätt ner till tvättstugan upptäcker jag att det är tänt och öppet. Varför är det tänt? Där inne ser jag en kille i samma ålder som står och slänger in tvätt i torktumlaren. I samma ålder som jag? Ända sen jag har bott här har jag bara sett gamlingar här. En gammal bagare och en gumma som går ut och går med sin hund varje dag. Jag harklar mig, "Är du klar här?" frågar jag. Han blir lite nervös, "Eh, ja, hm, är det okej om jag har detta igång en timme?", jag ser på honom att han är lite nervös. Han påminner om en kompis jag har, som också brukar vara nervös. Lika smal och lång också, är han trevlig? "Jaja, det är okej!" säger jag, hade ändå tänkt att följa en serie på tv:n efter att jag har slängt in min tvätt i tvättmaskinen. "Tack" säger han och skyndar sig snabbt därifrån.
På något vis fick jag hopp, kan detta bli en vän? Vad ska jag säga till han nästa gång? Jag går upp till min lägenhet igen och sörplar soppa medan min favoritserie går på tv:n. Jag suckar. Tittar ut genom fönstret igen. Vilket tråkigt liv jag har. Det saknas något. Det saknas en vän. En granne som man kan dela en kopp kaffe med. Det skulle förgylla mitt liv så mycket!
Tittar på klockan, jag väntar en kvart till för att va på säkra sidan, så han hinner bli klar. När jag går ner ser jag att han inte ens har varit nere och tittat, torktumlaren var klar men tvätten är också kvar. Jag suckar. Då kommer han ner och börjar slänga ut all tvätt. "Hej" mumlar jag, han mumlar nåt tillbaka. "Har du bott här länge?" frågar jag och känner mig redan dum. Han måste också vara ensam tänker jag, annars hade han inte tvättat på en lördagkväll eller? "Nej jag är nyinflyttad" säger han. "Som jag då" säger jag och ler. "Lust att ta en kopp kaffe någon dag?" frågar jag. "Jag dricker inte kaffe" säger han. "Men te då?" frågar jag och tänker, Gud, hoppas jag inte verkar desperat. "Ja det kan jag gå med på!" säger han. Jag sträcker fram handen, "Lena!" säger jag. "Ola" säger han. Vi skakar hand. Början på ny vänskap?
Nå, säg vad ni tycker! Ska jag fortsätta eller ska jag stanna där? Jag tål kritik! =)