Olycksfågel

Jag är en olycksfågel,

jag flyger vart jag vill,

men vart jag än flyger,

så blir det bara fel.


Jag är en olycksfågel,

med brutna vingar,

mina vingar får ingen kraft,

allt jag har drömt om kunde jag haft.


Jag är en olycksfågel,

jag hittar inte hem.

Jag hittar inte en fågel,

som leder mig hem.


Musiken som inspirerar

Som ni ser här till höger har jag lagt in ipod, där ligger all musik som inspirerar mitt skrivande, speciellt Muse, Twilight-soundtrack, Kate Havnevik, The Killers och Coldplay.

Scrolla ner och ni hittar en början till en bok jag skrev förra året!

Sömnen.

Natten kommer,
ni lägger er trygga och varma,
tankar om morgondagen,
vad ni ska göra, vad ni har för planer.

Jag kommer som en vind,
sluter era ögon,
gör er bekväma och avslappnade,
jag ligger hos er.

Hos mig är ni trygga,
jag är sömnen,
slappnar ni av,
så blåser jag in sömn.

Jag är sömnen,
och jag önskar er en god natt.

Hösten



Alla löv dör, och ändå så vackra,
vackra, härliga färger,
hur kan man vara rädd för döden när man ser på dessa löv?

Kylan kommer,
mörkret kommer,
tiden att stanna inne, krypa in sig i en filt,
och dricka varmt är här.

Alla ljus kommer fram,
hyrda videofilmer,
myskvällar med vänner och familj.

Tiden då vi blir ledsna och nedstämda,
mörkret påverkar oss.

Vi glömmer hur vacker hösten är,
vi stannar inne,
försöker förgylla vår tid med videofilmer och tända ljus.

Vi saknar någon att värma oss hos,
någon som man kan krypa ner hos.

Men videofilmer och tända ljus,
överlever vi mörkret.

Höstdepressionen

tittar ut genom fönstret, lika grå och trist idag,
försöker låta bli att gråta, inte låta depressionen bita,

man tvingar sig upp varje morgon,
utan någon anledning till att gå upp.

man diskar resterna sen igår,
i vetandet att det kommer ny disk imorgon.

kvällen kommer,
man kryper ner med en varm choklad,
zappar på tv:n,
aldrig något bra.

natten kommer,
man får en anledning till att sova,
sova bort sina tankar..

sen är man där igen.

Ensamhet i en stad full av liv

Som regn, som snö, som en grå höstmorgon,
här står jag, drar för gardinerna för att kunna se,
någon annan som är vaken? eller har dem gått och lagt sig?

Film efter film, för att glömma bort det verkliga,
det tomma, den ensamma lägenheten,
tv:n är igång för att få känna tryggheten,
en fantasi om att där, i det rummet sitter någon och ser på tv:n.

Min datorskärm lyser, förblindar mig, jag fastnar,
där, där är mina kompisar, här är jag fast, vid min datorskärm.

Kokar kaffe, dricker mig trött,
natten börjar närma sig, den ångestfyllda natten,
då alla tankar dyker upp.

En ny morgon, en ny dag,
en ny dag att förstöra, att slösa bort.

Hur ska man kunna värdesätta en dag,
när man inte har någon att värdesätta den på?